Vad väger en halv ren

För andra betydelser, titta Ren (olika betydelser).

Ren (Rangifer tarandus) existerar en arktiskt hjortdjur vilket förekommer vid tundran samt inom detta boreala skogsområdet inom norra Eurasien, norra Nordamerika, vid Grönland samt vid flera arktiska småöar.

Tidigare fanns arten även inom den tempererade klimatzonen. Renen utgör den enda arten inom släktetRangifer samt utmärker sig genom för att artikel detta enda hjortdjuret var båda könen besitter horn.

Den nordamerikanska vildrenen, caribou, existerar känd till för att utföra många långa säsongsvandringar inom enorma hjordar. Detta besitter ej iakttagits hos den fennoskandiska vildrenen, dock inom renskötseln förekommer långa vandringar alternativt transporter mellan vinter- samt sommarbeten.

Hanrenen kallas på grund av tjur alternativt sarv samt honan till ko, vaja alternativt simla, medan ett kastrerad tjur kallas till härk.^[3][4]Sarv, vaja samt härk existerar lånord ifrån samiska, medan simla existerar en nordiskt mening.

Renen äger varit en viktigt bytesdjur på grund av människan sedan stenåldern samt hålls även vilket tamdjur från enstaka mängd eurasiatiska folkslag.

Arten existerar detta enda hjortdjur liksom inom större utsträckning äger blivit domesticerat.

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar en medelstort mot stort hjortdjur.

Tidigare fanns arten även i den tempererade klimatzonen

Kroppslängden existerar mellan 120 samt 230 centimeter^[5] samt mankhöjden mellan 90 samt 140 centimeter. Vikten varierar beroende vid kön, ålder, årstid samt levnadsområde – vanligtvis mellan 60 samt 170 kilogram samt rentjuren existerar oftast något större än renkon. Pälsen existerar utdragen samt tät samt besitter oftast ett mörk gråbrun färg.

egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser varierar dock, särskilt hos domesticerade vilt. Underarten R. t. pearyi besitter beneath bota året ett nästan ljus färg^[5] samt beneath vintern existerar renen klart mer ljus än beneath sommaren, vilket ger den kamouflage liksom skydd mot predatorer.

Pälsen består från kalufs liksom delvis existerar uppbyggda från ihåliga, luftceller samt såsom därför isolerar många väl mot kyla.^[6] Dessutom besitter den ett tät samt ullig underpäls.^[7]

I motsats mot andra hjortdjur äger bägge könen horn^[5] likt består från förgrenade, asymmetriska stänger.

Hos vissa individer förekommer enstaka skovel längst bort ut vid hornen. Tidigare antogs för att dessa användes på grund av för att rensa marken ifrån snö.^{[förtydliga]} Hornen existerar ofta uppdelade inom numeriskt värde mindre koncentrerade kronor (se bild). Hannen besitter oftast den största kronan – likt blir 50 mot 130 centimeter samt upp mot 15 enhet för massa massiv medan honans topp äger ett storlek från 20 mot 50 centimeter.^[8] Sarvarna fäller sina horn efter brunsten vid hösten, äldre vilt inom månad samt yngre inom månad.

Vajorna behåller sina horn beneath bota vintern samt fäller dem ursprunglig efter kalvningen.^[6]

Renens klövar existerar uppdelade samt hårda samt utför detta möjligt till dem för att röra sig ovan stenig samt lerig mark. Klövarna används även till för att gräva fram att födas ur snön. Dess luktsinne existerar många välutvecklat samt hjälper renen för att hitta att ge liv inom form eller gestalt från lavar beneath detta täta snötäcket.^[5]

Underarterna skiljs huvudsaklig vid pälsens färg samt kroppsstorlek.

R. t. caribou existerar exempelvis mörkare än R. t. tarandus. dem minsta renarna lever vid småöar.

Vad väger en halv ren ca? 189 kronor kilot för renkött

Exempelvis existerar R. t. platyrhynchus inom medelvärde 15 andel mindre än renar vid europeiska fastlandet. Skogsrenen fennicus äger något längre ben, större klövar samt smalare hornkrona än tamrenen.^[9] Underarten vid Svalbard existerar morfologiskt ett många speciell underart tillsammans med särskilda anpassningar, bland annat besitter den mindre ben.^[10]

Utbredning samt systematik

[redigera | redigera wikitext]

Renen utvecklades inom Eurasien beneath inledande delen från mellersta pleistocen samt invandrade mot Nordamerika beneath yngre pleistocen.^[11]

Artens aktuella utbredningsområde existerar huvudsakligen den arktiska tundran samt inom viss mån taigan.^[5] Den förekommer även vid arktiska ögrupper såsom Svalbard samt Ellesmereön.

Svalbardrenen tillhör ett personlig underart likt överlevt den senaste istiden vid ögruppen, skild ifrån övriga renpopulationer^[12] samt existerar närmast besläktad tillsammans med renarna vid norra Grönland.

Söder angående norra polcirkeln inom Europa förekommer några isolerade populationer, mot modell vid Hardangervidda^[9] samt inom Karelen, Suomenselkä samt Kajanaland, dock inom Nordamerika sträcker sig utbredningsområdet längre söderut.

beneath senaste istiden fanns renar även inom Centraleuropa samt inom Nordamerika söderut mot bland annat Nevada samt Tennessee.^[5][13]

Underarter

[redigera | redigera wikitext]

Arten Rangifer tarandus delas upp inom tio mot 20 underarter. nästa inventering tillsammans med 14 underarter följer efternamn & Reeder (2005):^[14]

• R.

  t. tarandus (Linné, 1758) – kallad fjällren alternativt fjällvildren, förekommer inom Lappmarken samt norra Ryssland väster angående Uralbergen.

  Den är liten och har korta ben, dess öron är små och svansen kort och platt

  Majoriteten från varelse inom Norge existerar förvildade domesticerade varelse, samt bara bestånden inom Dovrefjäll-Rondane inom Norge existerar relaterat till gener rena vildrenar från den ursprungliga underarten.^[1]

• R. t. buskensis (Millais, 1915)^{[förtydliga]}
• R. t. caboti (G. M.

  Allen, 1914)^{[förtydliga]}

• R. t. caribou (Gmelin, 1788) – kallad från kanada tundraren, förekommer inom Kanada, ifrån British Columbia mot Newfoundland samt Labrador, dock även inom Northwest Territories, Nunavut samt Yukon. Enstaka grupper når beneath vandringen även Idaho samt Washington. Underarten består från flera separata populationer.
• R.

  t. dawsoni (Seton, 1900) – utrotad underart såsom förekom vid Queen Charlotte Islands nära Kanadas västkust.

• R. t. fennicus (Lönnberg, 1909) – förekommer idag inom vilt tillåtelse idag endast inom Karelen, inom Ryssland samt land i norden samt Kajanaland, samt återintroducerad inom Österbotten – främst inom Suomenselkä.
• R.

  t. groenlandicus (Linné, 1767) – förekommer vid Grönland, inom Northwest Territories samt inom Nunavut inom Kanada.

• R. t. osborni (J.
  En fjällrentjur kan strax före brunsten i september väga 100–150 kg och en renko kan väga 60 till 90 kg

  A. Allen, 1902)^{[förtydliga]}

• R. t. pearsoni – förekommer vid Novaja Zemlja.
• R. t. pearyi (J. A. Allen, 1902) – förekommer vid arktiska småöar inom Kanada.
• R. t. phylarchus - förekommer ifrån Manchuriet ovan östra Sibirien mot Kamtjatka samt Sachalin.

• R.

  t. platyrhynchus (Vrolik, 1829) – förekommer vid Svalbard.

• R. t. sibericus – förekommer inom norra Sibirien.
• R. t. terraenovae (Bangs, 1896)^{[förtydliga]}

Bland ytterligare underarter såsom beskrivits kunna nämnas:

• R.
  Vad väger en slaktad ren? Medveten strategi Att medelslaktvikten minskat från 29,4 till 27,2 kilo har alltså att göra med att antalet kalvar som slaktas har ökat

  t. valentinae - taxon förklarat ifrån ryska skogsregioner, mot modell inom Altaj samt inom andra delar från Sibirien.^[15]

• R. t. granti (J. A. Allen, 1902) - taxon förklarat ifrån Alaska, dock förs från efternamn & Reeder (2005) mot groenlandicus.^[14]
• R. t. eogroenlandicus Degerbøl, 1957 - taxon förklarat ifrån östra Grönland.

  Utdöd inom start vid 1900-talet.^[16]

Förekomst inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Finland

[redigera | redigera wikitext]

I land i norden dog fjällrenen (tarandus) ut kring sekelskiftet 1900 samt skogsrenen (fennicus) inom start från 1900-talet.^[17] således sent likt vid 1800-talet levde skogsvildren ännu inom identisk områden likt tamren inom finska skogslappland.^[17] Utdöendet berodde främst vid en ohållbart jakttryck^[17][18] dock vid 1890-talet skadade även enstaka svår ”renpest” inom Finland.^[18] detta förefaller äga varit bakterien Clostridium septicum såsom orsakade sjukdomen.^[19] Redan då skogsvildrenen beskrevs vetenskapligt på grund av inledande gången således fanns den inom princip utrotad ur Finlands fauna, samt fridlystes inledningsvis 1913.^[17]

Under 1950- samt 1960-talen invandrade skogsren (fennicus) igen mot land i norden ifrån ryska Karelen, från vilket ställe den beneath 1980-talet introducerades inom Österbotten.

Tamrenskötsel utövas inom Finlands nordligaste tredjedel, mer särskilt inom landskap tillsammans undantag från kommunerna Kemi, Torneå samt Keminmaa samt inom delar från Norra Österbotten samt Kajanaland.^[20]

Island

[redigera | redigera wikitext]

På östra Island finns ett huvuddel från förvildade renar såsom härstammar ifrån tamrenar vilka introducerades ifrån Finnmark inom Norge vid 1700-talet.

Stammen uppgår för tillfället mot 3 000–4 000 varelse. Antalet regleras genom jaktverksamhet samt kalenderår 2002 sköts 800 djur.^[21]

Norge

[redigera | redigera wikitext]

I sydligaste Norge finns fjällren (tarandus) inom 23 mer alternativt mindre begränsad eller markerad av gränser fjällområden, samt landet besitter cirka 90 % från den europeiska fjällrensstammen.^[22]

Tamrenskötsel utövas inom Norge ifrån Finnmark inom norr mot Engerdal inom Hedmark inom söder.^[23]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I land förekom både skogsren (fennicus) samt fjällren (tarandus)^{[18][24][25][26][27]} samt båda underarterna bedöms ännu äga förekommit inom landet inom slutet från 1800-talet^[24], uppskattningsvis fram mot vid 1870-talet.^[4]

I enstaka undersökning ifrån 1953 hävdas för att detta fanns vild skogsren inom praktiskt taget varenda skogsområden inom Norrbottens län samt för att man sköt dem ända nere nära havet inom dåvarande Luleå socken.^[26] detta bör även äga funnits vild skogren längre söderut, inom ett smalare alternativt bredare skogsgördel nedanför all detta svenska fjällområdet.

identisk lärande hävdar för att detta ännu vid 1820–1830-talen förekom vild skogsren inom stora hjordar inom Ångermanland, Hälsingland, Dalarna samt Härjedalen.^[26]

År 1879 vidtogs åtgärder på grund av för att skydda dem sista resterna från den svenska vildrenstammen genom för att begränsa jakten mot hösten, dock troligen plats arten då redan sålunda gott likt utrotad.^[18] längst bort levde den kvar inom nordligaste Norrbottens län samt inom Tännäs socken inom Härjedalen, var dem sista djuren sköts på grund av för att dem försvårade tamrenskötseln.^[4]

På 1700-talet introducerades ren mot Gotland samt Gotska Sandön.

angående detta rörde sig angående vilda alternativt domesticerade varelse existerar oklart. Den sista individen ifrån detta experiment blev avlivad vid Gotska Sandön inom start från 1800-talet.^[28][29]

Först 1915 blev vildrenen totalfredad inom Sverige.^[18] Numera kategoriseras den liksom nationellt utdöd (RE) vid den svenska Rödlistan.^[25] Återintroduktion från vildren mot landet besitter förts vid anförande nära flera tillfällen, bland annat utifrån argument angående för att detta skulle gynna den biologiska mångfalden, dock även för att ett vildrenstam skulle kunde gynna ruralt område genom för att artikel en potentiellt jaktbyte inom klass tillsammans älgen samt genom för att existera enstaka generell turistattraktion.

enstaka återintroducering skulle hypotetiskt behärska ske via återinplantering, spontan invandring ifrån Norge alternativt genom spontan etablering från stammar tillsammans förvildade tamrenar.^[25]Se vidare Återintroduktion från vildren inom Sverige.

De domesticerade, lite mindre, därför kallade "skogsrenar" liksom rens vid sina ställen kvar ägde inom start vid 1900-talet är kapabel äga varit korsningar mellan vilda skogsrenar (fennicus) samt domesticerade fjällrenar (tarandus).^{[24][26][30][27]}

I land bedrivs renskötsel ifrån Idre samt norrut, samt dessa renar består från tamrenar ifrån underarten fjällren.^[17]

Förekomst utanför detta naturliga utbredningsområdet

[redigera | redigera wikitext]

Under 1910-talet infördes sammanlagt 22 individer mot Sydgeorgien inom Sydatlanten ifrån Norge.

Renarna trivdes samt förökade sig därför för att dem kalenderår 2012 uppskattades mot drygt 3 000 individer. dem plats således flera för att deras resultat vid vegetationen uppfattades likt en bekymmer samt 2011 började myndigheterna organisera till för att utrota populationen.^[31] Den inledande etappen inleddes inom januari 2013, då 1 500 renar samlades ihop samt slaktades beneath fem veckor tillsammans hjälp från elva rens ifrån Skandinavien.^[32][33]

En mindre sektion från renstammen ifrån Sydgeorgien besitter överförts mot Falklandsöarna^[34].

Detta genomfördes inledningsvis 2001, då 59 kalvar transporterades ovan. Dessa fick sin inledande avkomma 2003. enstaka renhjord finns idag vid Weddell Island.

Omkring 1960 introducerades ren även vid Eldslandet samt vid ön Kerguelen.^[4][35]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar ett idisslandeväxtätare.

vid våren söker den sig mot nyligen tillverkad växtlighet vid barfläckar. inom Skandinavien utgörs vårbetet särskilt från olika växttäcke samt halvgräs liksom tidigt skjuter gröna ny tillväxt, vilket kruståtel, tuvtåtel, tuvull samt fårsvingel. Starrarter vilket norrlandsstarr, styvstarr samt trådstarr äger, liksom ängsull, näringsrika rotstockar såsom renen gärna gräver fram ur myrar därför snart dessa börjat tina.^[36]

På försommaren existerar vattenklöverns samt kråkklöverns saftiga rotstockar viktiga, liksom färska ark från olika ris, viden, björk samt andra lövträd.

Efter grabb blir inslaget från olika örter större, likt fjällkvanne, tolta, mjölkört, skogsnäva, fjällsyra samt ängskovall. Renen betar även gärna sjöfräken.^[36]

Proteinhalten inom gröna växter avtar beneath sommaren ifrån 20–25 % mot 5–7 %. Renen söker därför kurera tiden efter den senast utvecklade grönskan, vilket inom Skandinavien får fjällrenen för att vandra allt högre upp vid kalfjället.

inom skogslandet finns ej identisk chans, dock enstaka sektion myrar existerar viktiga genom för att växtligheten var utvecklas sent.^[37]

Under sensommaren samt hösten existerar svampar ett önskvärd att ge liv, särskilt soppar dock även riskor samt kremlor. Rotstockar från vattenklöver existerar viktiga även beneath denna period. då nattfrosten kommer blir örter samt växttäcke allt sämre såsom betesväxter samt renen förändras allt mer mot ris, främst hederväxt samt blåbär, samt olika marklavar.^[36]

Vintertid utgör marklavar den ledande födan, särskilt renlavar samt påskrislavar.

dem innehåller många lättsmälta kolhydrater dock existerar fattiga vid såväl protein såsom mineraler. Renens proteinbalans existerar inom allmänhet negativ beneath vintern, vilket innebär för att den avger mer protein tillsammans med avföringen samt urinen än vilket den får inom sig genom födan.^[37] ifall situation bjuds äter renen gärna gröna delar samt knoppar från ris, växttäcke samt örter även vid vintern.

då markbetet blir oåtkomligt genom isbildning går renen ovan mot för att beta trädlavar, främst tagellavar samt sköldlavar. då snötäcke börjar tina försvunnen ifrån stenar förmå renen även förtära vissa skorplavar samt andra arter såsom lever vid sten.^[36]

Renen existerar dock ej helt beroende från resurser vid marklavar beneath vintern.

vid Spetsbergen var resurser vid renlav existerar många begränsad klarar den sig utmärkt samt likaså vid Sydgeorgien var marklavar inom stort sett saknas. Finns bara tillräckligt tillsammans vintergröna växttäcke samt örter samt ris, exempelvis kråkbär, behöver renen ej lavbeten.^[38]

Enligt ett undersökning ifrån 2023 upptar renen en tillåtelse liksom liknar sömn medan den idisslar.^[39]

Årscykel

[redigera | redigera wikitext]

Kanadensiska tundrarenen

[redigera | redigera wikitext]

Den kanadensiska tundrarenen (caribou) tillbringar vintern inom skogslandet samt sommaren vid tundran.

inom mars samt april ger sig renkorna från mot norr till för att inom slutet från femte månaden i året nå kalvningsområden vid tundran efter 600 km vandring. Tjurarna ger sig iväg senare dock återfinns vid tundran inom juni. Båda könen tillbringar sedan sommaren var. inom juli samlas tjurar, kor samt kalvar mot stora hjordar likt rör sig hastigt hit samt dit ovan tundran, huvudsakligen till för att undkomma myggor samt styngflugor.

nära denna period vid året finns gott ifall bete vid tundran, dock vid bas från insekterna kunna renarna ej slå sig mot ro. då insekterna blir färre inom augusti ägnar sig renarna alltmer åt för att förtära samt hjordarna splittras upp inom mindre grupper. beneath denna period bygger dem upp fettreserver samt horn. inom slutet från augusti börjar dem långsamt samt inom utspridda grupper komma tillbaka mot skogslandet.

en par månader senare återfinns samtliga varelse inom skogslandet. dem rör sig därefter ovan mindre sträckor beneath vintern på grund av för att hitta lämpliga betesmarker utan alltför många snö.^[40]

Varje renpopulation besitter sina särskilda kalvningsområden såsom dem återkommer mot tid efter kalenderår. Orsaken mot för att renkorna går upp mot tundran till för att kalva, trots för att detta då ännu ej besitter hunnit börja växa särskilt många, tros existera för att detta finns färre köttätare var.

detta utför för att fler kalvar överlever, även ifall detta existerar ont ifall att ge liv. detta främsta hotet mot den kanadensiska renen existerar vargar, liksom ofta följer efter dem vandrande renarna. Vargarna går dock ej upp vid tundran utan stannar nära trädgränsen till för att att ge liv sina valpar. Rentjurarna kommer senare mot tundran eftersom dem söker sig mot näringsrik att ge liv likt fullfölja detta möjligt till dem för att lägga vid sig därför många muskler samt fett vilket möjligt inför parningssäsongen.

dem existerar därmed mer utsatta på grund av vargar samt andra köttätare än vad renkorna är.^[40]

Förutom då detta gäller kalvningsområdena existerar dem kanadensiska renarnas vandringar extremt föränderliga samt svårförutsägbara. dem långa vandringarna går genom lättframkomlig terräng var detta ej existerar nödvändigt för att följa särskilda leder.^[40]

Fennoskandiska vildrenen

[redigera | redigera wikitext]

Den vilda fjällrenen (tarandus) existerar inom ständig rörelse, dock den fullfölja inga längre säsongsvandringar från detta stöt vilket caribou utför alternativt liksom rens företar tillsammans med sina tamrenar.^[4] Populationen vilket finns inom dem sydnorska fjällen rör sig året ifall ovan den trädlösa fjällheden samt går bara ned inom skogslandet nära riktigt ogynnsamma väderleksförhållanden.^[41] Den finländska vilda skogsrenen (fennicus) lever inom stället inom skogslandet året angående.

vid våren söker sig vajorna mot sina kalvningsområden medan sarvarna stannar kvar inom vinterlandet. Vajorna kalvar utan sällskap inom tät, skyddande träd. nära brunsten samlar sarvarna ihop grupper från mellan numeriskt värde samt 20 vajor, dock lämnar därefter vajorna samt tillbringar vintern utan sällskap. Kor samt kalvar bildar däremot större vintergrupper likt kunna uppgå mot 200 djur.^[42]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Domesticerade varelse bildar efter parningstiden – likt inträffar mellan september samt oktober – större hjordar.

Medan renkorna samt deras kalvar, såsom föds april–juni, umgås tillsammans inom enstaka massiv hjord, lämnar hanarna hjorden samt ordnar sig inom smågrupper tillsammans med tre mot fem individer. Brunsten börjar inom september, varvid sarvarna samlar enstaka assemblage tillsammans honor samt försöker skrämma försvunnen rivaler.

Vajorna blir könsmogna liksom tidigast då dem existerar sex månader gamla, dock detta normala existerar nära 1,5 års ålder.

Vajorna föder enstaka alternativt ibland numeriskt värde kalvar ifall året^[1] upp mot för att dem blir 12–14 tid. Dräktigheten varar cirka 228 dagar samt ungarna balanserar nära födelsen mellan tre samt tolv kilogram.^[5]

Den nyfödda kalven existerar många självständig samt förmå vandra redan enstaka 60 minuter efter födelsen.^[5] beneath blöta samt kalla väderförhållande existerar dödligheten många upphöjd trots för att kalven äger förmåga för att öka sin värmeproduktion fem gånger utöver detta normala.

Livslängd

[redigera | redigera wikitext]

Vajor samt härkar kunna bli 20 tid gamla alternativt inom enstaka fall mer. Sarvar besitter däremot betydligt mindre livslängd.^[4]

Sjukdomar samt dödlighet

[redigera | redigera wikitext]

Renar är kapabel dödas från snöskred samt laviner, samt beneath vintrar då detta bildas hård isskorpa vid marken vid bas från perioder från tö, är kapabel flera renar svälta ihjäl då dem ej kommer åt födan beneath snön.

Naturliga predatorer existerar varg, järv, lodjur samt björn. Även kungsörn är kapabel slå renkalv dock omfattningen från denna predation existerar ej klarlagd.

Det finns både fjällren och skogsren som underart

Studier indikerar för att kungsörn främst tar dödfödda alternativt försvagade nyfödda kalvar.^[43] Dräktiga renkor besitter överlevnadsstrategin för att kasta kalven (spontant abortera) nära fara, mot modell då den jagas från köttätare. ett vanlig parasit hos ren existerar kormflugan, såsom orsakar bulor inom renens hud.

Renen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Status samt hot

[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen från vildren besitter minskat tillsammans med 40% beneath dem senaste 10-25 år samt uppskattas idag bestå från 2 890 400 vuxna individer, var minskningen fortskrider.

vid bas från den pågående minskningen kategoriseras arten såsom nära hotad från IUCN.^[1]

En undersökning ifrån 1997 uppskattade för att detta vid den eurasiska kontinenten då fanns cirka 1 miljon vildrenar, varav omkring 1 000 inom land i norden samt 35 000 inom södra Norge, samt 2,6 miljoner tamrenar, varav 800 000 inom Fennoskandien.

inom Alaska samt norra Kanada fanns då cirka 3,4 miljoner vildrenar samt omkring 1 miljon tamrenar liksom ursprungligen införts ifrån Skandinavien. Slutligen fanns cirka 10 000 vildrenar vid Svalbard.^[44]

Den kanadensiska underarten R. t. caribou består från flera olika populationer likt 2004 uppskattades mot nästa antal varelse samt bevarandestatus: North Mountain, 44 000 varelse, inom riskzonen; South Mountain, 7 000 varelse, hotad; Woodland, 250 vilt, omedelbart utrotningshotad; Boreal, 33 000 varelse, hotad; Gaspésie, 200 varelse, omedelbart utrotningshotad; Newfoundland, 100 000 varelse, utom fara; George/Leaf River, 1 000 000 varelse, utom fara.^[45]

Den kanadensiska populationen från underarten groenlandicus uppskattades 2004 mot 1 200 000 varelse samt bedömdes artikel livskraftig.^[45] Underarten pearyi likt förekommer vid arktiska småöar inom Kanada kategoriseras såsom hotad.

ett analys ifrån 2004 uppskattade för att detta då fanns 2 500 individer vid dem nordligaste öarna samt 7 000 individer vid dem sydligare öarna.^[45]

Status inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Antalet vilda fjällrenar inom Norge uppgår idag mot cirka 6000 individer inom fyra populationer inom dem södra fjällområdena.^[1] Utvecklingstrenden till dessa existerar ganska stadig ovan period.

Utöver dessa fyra finns även åtta populationer vilket tidigare besitter blandats tillsammans semidomesticerade vilt samt ytterligare elva populationer likt härstammar ifrån utsläppta förvildade semidomesticerade renar.^[1] Sammanlagt rör detta sig angående 22 000-29 000 varelse, vilket utgör 90 % från den europeiska stammen från vilda fjällrenar.

På bas från detta besitter Norge i enlighet med Bernkonventionen en särskilt ansvar på grund av för att skydda denna underart. Den norska vildrensstammen förvaltas genom jaktverksamhet samt varenda tid skjuts ungefär 5 000 djur.^[22]

År 2004 fanns omkring 2 500 vilda skogsrenar inom land i norden, varav 1 500 inom Kajanaland.

inom medelvärde ökade populationen 10,1 % årligen beneath perioden 1992–2001.^[17] Sedan slutet från 1990-talet förekommer jaktverksamhet vid vildren inom land i norden samt mellan 40 samt 50 vilt skjuts årligen inom Kajanaland respektive Österbotten.^[46] beneath perioden 2001−2007 minskade dock stammen inom Kajanaland tillsammans medelvärde 9 % per tid samt 2014 uppskattades populationen bestå från 800 indivder.^[1] 1984 släpptes tio skogsrenar ifrån Kajanaland inom Suomenselkä inom centrala land i norden vilket 2014 ägde förökat sig mot enstaka population vid 1100 individer.

Minskningen inom Kajanaland sedan 2001 bedöms bero vid upphöjd kalvdödlighet vid bas från en ökat antal stora jagare, främst varg, tillsammans tillsammans med trafikolyckor samt förflyttningar mot Ryssland.^[1]

Renen liksom bytesdjur

[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk renjakt

[redigera | redigera wikitext]

Under den senaste istiden utbredde sig vidsträckta stäpper söder angående ismassan.

var kom renar inom förbindelse tillsammans människan. Bland dem flera fynden ifrån Magdalénienkulturen (10 000–17 000 kalenderår sedan) inom södra land i västeuropa samt norra Spanien finns redskap tillverkade från renhorn, bland annat harpuner samt spjutspetsar. Renben existerar även vanligt förekommande inom avfallshögar ifrån identisk period.

Arten förekommer vid europeiska grottkonst, dock existerar ej en från dem vanligaste djuren. Renen finns avbildad inom totalt 20 från 133 grottor tillsammans med målningar inom land i västeuropa samt inom tre från 72 grottor inom Spanien. dem flesta renbilderna finns inom Aquitaine.^[47]

När isen drog sig åter uppstod nya betesmarker, renarna bredde ut sig mot norr samt människorna följde efter.

vid ett från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom land, Hässleberga utanför skogsdunge (11000–9500 f.Kr.), domineras slaktavfallet från ben, tänder samt horn från ren. därför existerar även fallet tillsammans med ett från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom landskap, belägen nära stort insjövatten Dumpokjauratj inom Arjeplogs samhälle (omkring 7500 f.Kr.).

Sannolikt ägde människor följt efter renarna allt eftersom tundran bredde ut sig. Detta kunna äga skett både ifrån söder, ifrån norr samt ifrån öster.^[48]

I samt tillsammans för att klimatet blev varmare efterträddes tundran snart från täckt område. Renarna blev sällsyntare samt människorna inriktade sig vid andra villebråd.

Pälsen är även den anpassad för det kalla klimatet genom att pälsstråna låser sig fast i varandra tätt emot kroppen

inom Norrland blev renjägartiden kreditkort samt vid boplatser yngre än den nära Dumpokjauratj förekommer ej renben. inom stället domineras fyndmaterialet inom inlandet från ben från älg samt bäver.^[49]

I Norge finns senare spår från förhistorisk renjakt inom struktur från hällristningar, bland annat nära Bøla inom Steinkjers kommun^[50] samt inom Alta samhälle.

Renjakt inom Fennoskandien beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Under historisk period besitter detta inom Fennoskandien funnits vildren både vid kalfjället samt inom skogslandet. Skogsrenen betraktades likt en nyttigt vilt samt en värdefullt jaktbyte från både skogssamer, vilket ägde jakten liksom huvudnäring, samt från nybyggare^[26].

Johannis Tornæi skriver kalenderår 1672 för att vildrensjakten inom Torne samt Kemi lappmark fanns omfattande^[51]. Samerna ägde nära vildrensjakt tidigare använt handbågar dock dem ägde nära den aktuella tidpunkten även börjat nyttja långa lodbössor tillsammans med utdragen täckning. Jägarna gjorde långa, 8-10 veckors, jaktresor mot fjällen ifall vintern på grund av för att jaga vildren, ty då kunde samtliga bruka fjällen, den vilket ville samt chans hade^[51].

då dem fann enstaka renhjord därför närmade sig jägarna bytet ifrån ett lämplig vindriktning således för att vildrenarna ej skulle ett fåtal vittring från jägarna. Jagarna försökte sedan anlända inom skotthåll genom för att krypa samt utnyttja landskap, t.ex. snödrivor samt stenar, till för att hålla sig utom synhåll på grund av renarna samt ifall framryckningen gick utmärkt därför sköt dem.

Efter för att bytet blev tagna ifall grabb sålunda skyndade jägarna återigen efter renhjorden samt således fortsatte jakten beneath dagen, sålunda länge dem fann renar för att skjuta samt detta plats ljust nog, varefter dem slog nattläger. Processen upprepades sedan tills jägarna fanns nöjda. inom enstaka sådan jaktverksamhet deltog en helt följe från samer alternativt all byn gemensamt.^[51]

Skogssamerna ägde andra sätt för att jaga vildren.

Förutom för att fångstmännen egen råkade fånga ett samt ytterligare ren sålunda kunde all byn vid vårvintern, inom fastlagstid anordna jaktverksamhet vid vildren. angående snön plats på grund av djup sålunda samlade sig nämligen renarna var dem fann att födas samt vadade samt sprang ej runt inom den djupa snön mer än nödvändigt.

Renhjorden höll sig således inom en begränsat plats vid 0,5-1 mil, beroende vid storleken vid hjorden. då samerna fann vädret lämpligt, dvs. då skaren efter nattfrosten dryckesställe hundarna samt jägarna, därför skidade jägarna ut tidigt vid morgonen samt la lugnt samt stilla snaror nära renarnas stigar inom snön runt kurera renhjorden, dem gjorde enstaka sålunda kallad Kiekero.

då detta dagades därför släppte dem hundarna in mot den inringade renhjorden sålunda för att vildrenarna skrämdes ut mot snarorna. dem renar liksom ej fastnade inom snarorna jagades från hundar samt jägare inom den djupa snön, var renarna vanligtvis ej hann särskilt långt innan dem upphanns. Renarna dödades inom regel antingen tillsammans med spjut alternativt handbåge samt starka hundar kunde antingen stoppa enstaka ren alternativt t.o.m.

egen nedlägga den genom för att hugga dem inom halsen. vid således sätt kunde dem slakta bota vildrenhjordar.^[51]

Ett enkelt sätt för att jaga vildren vilket skogssamerna använde beneath renarnas brunst vid hösten plats för att skjuta dem kringstrykande brunstiga vildrensarvar likt ej varit starka nog för att samla ihop enstaka personlig samling tillsammans vildrensvajor.

dem kringstrykande vildrensarvarna fanns större samt starkare än lapparnas sarvar samt sökte sig beneath brunsten självmant mot samernas renhjordar tillsammans med vajor. Samernas svagare, mindre sarvar, liksom lokalt benämndes Hirvas, kunde ej köra försvunnen dem brunstiga, större vildrensarvarna likt nära hjorden blev en enkel byte på grund av samerna.^[51]

Samerna kunde även egen söka upp områden var dem visste för att vildrenar fanns samt ta tillsammans sig tämjda vajor vilket lockrenar.

Jägaren grupp då vajorna inom en vitt snöre på grund av äga övervakning ovan dem, kamouflerade sig egen tillsammans med renskinnskläder samt lät vajorna beta, varpå dem brunstiga kringströvande vildrensarvarna såsom lurades dit från vajorna dödades.^[51]

Ett annat sätt för att fånga vildren beneath brunsten fanns för att gillra enstaka snara inom hornen vid ett tam sarv samt då ett vildrensarv kom till för att stångas därför fångades den inom snaran samt hängde därefter ihop tillsammans med den tama sarven tills samen kom samt sköt vildrenen.^[51]

Att nyttja sig från ett mot numeriskt värde mil långa samt ett mil, alternativt mer, breda strutformade Vuomen plats en annat fångstsätt såsom användes inom flacka barfjällsområden utan träd.

Samerna satte således upp en trattformat långt staket liksom ledde vildrenarna in inom ett fångstredskap alternativt grop inom änden. inom start från Vuomen plats avståndet mellan sidostörarna långt, dock vartefter sattes stakarna tätare samt tätare samt vid varenda stake något ”swart samt grymt” såsom renen fanns skrämd för^[51].

Nära spetsen från den trattformade fållan gjordes ett slags tätare gärdesgård såsom vildrensflocken ej kunde passera igenom alternativt hoppa ovan samt vilket avslutades tillsammans en plötsligt fall tillsammans fem trappsteg ner inom ett fångstfålla tillsammans med höga väggar från vilket ställe ingen ren kunde flyga eller fly undan.

Samerna for sedan runt fjällen samt drev renhjordarna sakta mot Voumen. då renarna fanns inom struten, innanför sidostakarna, därför tordes dem ej vandra mellan stakarna, då dem fanns rädda till detta svarta likt fanns fastsatt vid störarna, samt fångstmännen kunde driva renarna vidare, in inom struten, inom enstaka maklig takt.

Vildrenarna tilläts t.o.m. förtära samt lägga sig ner samt vila beneath detta långsamma drevet, således för att dem ej skulle oroas på grund av många. då renarna kom fram mot grupp inom Vuomen var detta tätare staketet började, således hetsade samt drev samerna dock renarna intensivare ända ner inom fångstfållan.^[51]

”	Sedan kommer lappen då denne wil samt dräper dem samtliga, både små samt stora, samt därmed öda ren-alstret utur landet, sig sjelf samt androm til skada; därföre sådane ock af andra lappar hatade äro.	„
– Johannis Tornæi (1672)

^[51]

Jaktmetoderna fanns således många verksamma. Sven Ekman nämner särskilt hetsjakten vid skidor nära lämpligt före, t.ex. då snön fanns till djup därför för att den hindrade renen mer än den skidåkande jägaren, alternativt då skaren dryckesställe skidåkaren dock ej renen.

enstaka skidåkande jägare kunde beneath ett enda solens tid döda 16 vildrenar. Även grova snaror samt gillrade spjut användes samt man gillrade ofta dessa inom öppningarna inom långa stängsel, tillsammans längder upp mot enstaka samt ett halv mil, vilket man byggt från stockar samt ris.^[26] Förutom dem tidigare nämnda jaktmetoderna användes även s.k. fallgropar.^[18]

I Umeå lappmark förekom vildrensjakt därför sent såsom inom slutet från 1600-talet^[52] samt vid Kolahalvön åtminstone fram mot slutet från 1700-talet.^[53]

Renjakt inom Nordamerika beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Väster angående Hudson Bay inom Nunavut-territoriet inom norra Kanada levde beneath 1800-talet samt inledande halvan från 1900-talet grupper från inuiter såsom fanns helt beroende från renjakt.

dem nordamerikanska caribouerna går eller reser omkring 300 mil varenda tid, samt inuiterna lärde sig för att genskjuta dem vid strategiska platser. beneath den viktiga höstjakten brukade varenda jägare döda 40–50 renar, tillräckligt på grund av för att försörja människor samt hundar beneath några månader. eftersom jakten ägde boende då temperaturen nattetid regelbundet gick beneath fryspunkten kunde köttet konserveras.

Inuiterna brukade flå samt stycka renkropparna samt lägga köttet inom grunda gropar inom den frusna marken, liksom därefter täcktes ovan tillsammans med moss samt berg. då snön kommit kunde man plocka upp eller ta bostad köttet tillsammans med hundsläde. beneath vintern fortsatte inuiterna sedan för att jaga renar vilket dröjde sig kvar inom grannskapet.

Renkött fanns på grund av dem den enda riktiga födan samt renskinn detta enda vilket dög mot för att tillverka tillräckligt varma vinterkläder. då renarna någon gång ändrade sina vandringsvägar drabbades inuiterna från svält. därför skedde bland annat 1938–1939 hos dem grupper likt kallas padlermiut samt ahearmiut.^[54] Detta levnadssätt besitter dock ej särskilt utdragen saga, utan uppstod efter för att inuiterna inom start från 1800-talet fick resurs mot eldvapen samt kunde börja jaga ren vid en mer effektivt sätt.

dem övertog då en zon var chipewyerna tidigare ägde varit aktiva renjägare dock flyttat ifrån till för att ägna sig åt pälsdjursjakt längre söderut.^[55]

Numera finns inom Nordamerika mer än en dussin folkgrupper, ifrån Berings sund inom väster mot Labradorhalvön inom öster, vilket inom större alternativt mindre utsträckning ägnar sig åt renjakt.

Dit hör cree, tlicho (dogrib), gwich'in, koyukon, dene (slavey), chipewyer, innu, naskapi, yup'ik, nunamiut, inuvialuit samt inuit. Flera från dessa folkgrupper betraktar sig själva liksom cariboufolk, bland andra gwich'in, naskapi samt nunamiut. kalenderår 2004 uppskattades detta totala antalet nedlagda renar inom Nordamerika mot 120 000–140 000 vilt årligen.

Hälften från djuren skjuts inom Québec samt Alaska.^[45]

Renen såsom domesticerat djur

[redigera | redigera wikitext]

Historiska källor indikerar för att samerna ägde domesticerade renar sålunda tidigt vilket vid 800-talet, dock detta existerar oklart inom vilken omfattning.

ett stark renskötsel tillsammans med mjölkning, osttillverkning samt bruket från renar såsom dragdjur finns belagd ifrån Skandinavien inom start från 1500-talet dock går troligen tillbaka åtminstone mot 1400-talet.^[56] inom Sibirien utövas renskötsel hos ett mängd folkslag, dock den exakta tidpunkten på grund av renens domesticering existerar även var osäker.^[57] ifrån samt tillsammans slutet från 1800-talet äger renskötsel även införts mot Alaska, Kanada samt Grönland, var man tidigare endast jagat vildren.^[58] Idag finns uppskattningsvis mellan 3 samt 4 miljoner tamrenar, varav 2,6 miljoner vid den eurasiatiska kontinenten samt 1 miljon inom Alaska samt norra Kanada.^[44]

Domesticerade renar används huvudsakligen vilket köttdjur, dock även likt dragdjur samt inom Sibirien liksom ridrenar.

inom övrigt äger nästan varenda kroppsdel, traditionellt tagits mot artikel, mot modell skinnet mot läder samt deras ben samt horn mot verktyg. Inom västsamiskt region plats renmjölkning samt osttillverkning betydande fram mot omkring 1900.

Samer samt renen

[redigera | redigera wikitext]

Samer tros äga varit mer alternativt mindre beroende från renen sedan åtminstone tiden till invandringen mot Norden, inledningsvis vilket vildrensjägare samt senare likt innehavare från tamrenar.^[59] Förr användes varenda delar från renen mot föda, ämne alternativt förvaring, exempelvis användes magar såsom flaska till föda.

Vissa kroppsdel ägde symbolisk innebörd såsom exempelvis enstaka körtel inom buk likt kallas doarges liksom användes vilket lyckoamulett.^{[förtydliga]} Ben samt horn används inom hantverk, liksom olika typer från senor såsom passar mot skinn- samt pälssömnad.

I landet kontrollerar samerna idag fjällrenens vandringar tillsammans med hjälp från helikoptrar, snöskotrar samt terrängfordon.

Även längre förflyttningar från stora hjordar ner mot kustområdena tillsammans lastbil existerar vanligt. Skandinaviska renstammen drabbades från nedfallet ifrån kärnkraftverket inom Tjernobyl 1986, vilket påverkade rennäringen hårt. Prover tas kvar till för att titta hur drabbade djuren existerar.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Hanen respektive hona kallas rentjur samt renko.

detta finns flera fackord vid samiska såsom äger tillsammans renskötsel för att utföra samt bland annat finns ett mängd mening på grund av för att behärska specifisera renens ålder samt kön, pälsfärg samt hornens utseende, vilket existerar behövligt till för att snabbt peka ut enstaka ren inom ett flock.

I Nils Eric Spiiks lulesamiska lexikon nämns ej mindre än 30 mening bara på grund av för att behärska förklara renens ålder samt kön, 27 på grund av för att förklara hornens utseende samt 22 på grund av exakta färgbeskrivningar.

Några ett fåtal mening besitter funnit sin väg in mot detta svenska språket däribland vaja vilket kommer ifrån detta lulesamiska termen vátjav såsom betyder honren samt sarv ifrån sárves vilket betyder rentjur. Hiergge heter härk vid svenska samt existerar termen på grund av ett tam kastrerad hanren.^[60] inom Nordamerika kallas renar på grund av caribou; denna beteckning kommer ifrån detta indianskami'kmaq-folket.

En kastrerad hanren kallas vid lulesamiska gáskek likt existerar enstaka avledning från detta lulesamiska verbet på grund av för att hugga samt såsom anspelar vid för att renar förr kastrerades tillsammans med tänderna. ^{[källa behövs]}

När Linné besökte Lycksele lappmark 1732 noterade han för att hanrenen kallades brunren, kastraten renoxe samt honan kälva.^[61]

Givetvis besitter ej bara renens exteriör specifika fackord vid samiska utan även organen, innanmätet samt skelett- samt horndelarna.

från Spiik får oss känna till för att buogne existerar den genomsläppliga delen inom horn samt för att kallrökt renkött heter suovas samt för att enstaka omgång från senor ifrån renens ben heter suodnagådoarvve samt ett bestämd körtel inom buk heter doarges. Ordrikedomen existerar en effekt från för att samtliga delar från renen fanns viktiga för att ta existera vid till olika ändamål.

Det vetenskapliga släktnamnet existerar sammansatt från detta gammalfranska termen rangier vilket just betyder ren samt detta latinska termen ferus (vild, ej domesticerad). Artepitet existerar bildat från detta grekiska termen tarandros (kreatur tillsammans horn).^[62]

Renen inom populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Se Jultomtens renar (Rudolf tillsammans med röda mulen).

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]