När luftens atomer delar sig
Atmosfär
- För andra betydelser, titta Atmosfär (olika betydelser).
Atmosfären existerar detta lager från blandade gaser liksom omger ett himlakropp tillsammans tillräcklig massa på grund av för att dess gravitation bör behärska hålla den kvar beneath ett längre period.
Namnet kommer från att gaser i dessa lager exciteras av solens strålning och bildar joner, som har en elektrisk laddningOfta avses detta gasskikt bestående huvudsakligen kväve samt syre liksom omger jorden,[1] titta Jordens atmosfär. Vissa planeter består mestadels från olika gaser. tillsammans atmosfär avses då bara dem yttre lagren, titta gasjättar.
En stjärnatmosfär består från dem yttre delarna från himlakroppen, vanligen avses ifrån den ogenomskinliga fotosfären samt utåt.
Stjärnor tillsammans jämförelsevis nedsänkt yttemperatur är kapabel forma molekyler inom sin yttre atmosfär. Jordens atmosfär innehåller syre vilket dem flesta levande organismernaandas samt koldioxid liksom används från växter, alger samt cyanobakterier inom fotosyntesen. Atmosfären skyddar även levande organismer ifrån skador ifrån solensultravioletta strålning.
Jordatmosfärens nuvarande sammansättning existerar en effekt från biokemisk konsekvens från uratmosfären beneath miljarder tid.
Tryck
[redigera | redigera wikitext]Lufttrycket existerar den kraft per ytenhet likt gasen anlägger mot den yta liksom omger den. Den bestäms från planetens gravitationskraft inom kombination tillsammans med den totala massan hos den spalte från gas/luft liksom finns ovanför platsen.
Enheten på grund av lufttryck bygger vid vilket liksom internationellt anses artikel ett standardatmosfär, 1 atm=101 325 Pa (1013,25 millibar).
Trycket ifrån dem atmosfäriska gaserna sjunker tillsammans med stigande höjd då massan ifrån kolonnen reducerar ovan platsen. Den höjd nära vilken trycket äger minskat tillsammans med ett faktor e (2,718281…) kallas till skalhöjd samt betecknas H. på grund av enstaka atmosfär tillsammans enstaka homogen temperatur existerar skalhöjden proportionell mot temperaturen samt omvänt proportionell mot molekylmassan hos torr atmosfär gånger planetens ytgravitation.
dock då atmosfären ej äger ett homogen temperatur sålunda existerar detta mer komplext för att precist avgöra lufttrycket nära ett given höjd.
Förluster
[redigera | redigera wikitext]Ytgravitationen, den kraft liksom håller kvar atmosfären, varierar kraftigt mellan olika planeter. till den stora planeten Jupiter existerar detta möjligt för att hålla kvar således lätta gaser såsom väte samt helium vilket försvinner ifrån planeter tillsammans med lägre ytgravitation.
ett andra faktor existerar avståndet mot solen. då molekylerna inom atmosfären värms upp förmå enstaka sektion från dem nå hastigheter såsom existerar högre än planetens flykthastighet varvid molekylerna flödar ut inom den omgivande rymden. dem små samt kalla himlakropparna Titan, Triton samt Pluto kunna behålla sina atmosfärer trots sin låga gravitation.
Interstellära planeter är kapabel teoretiskt sett även behålla enstaka tjock atmosfär.
Luften består till största delen av kväve, cirka 78 procent, och syre, cirka 21 procentDå gaser nära ett given temperatur innehåller molekyler inom en brett spektrum från hastigheter finns detta nästan ständigt vissa förluster. enklare molekyler rör sig fortare nära identisk kinetiska energi varför gaser tillsammans lägre molekylvikt snabbare försvinner ut inom rymden. Man tror för att både venus samt Mars äger tappat bort eller missat sitt dricksvatten då den ultravioletta strålningen spjälkats upp vattnet inom syre samt väte, varefter vätet besitter försvunnit ifrån planeten.
Man äger tidigare trott för att jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar skyddar mot ett sådan atmosfärsflykt eftersom detta hindrar solvinden ifrån för att anlända inom förbindelse tillsammans med atmosfären. detta besitter emellertid demonstrerat sig för att detta även kring omagnetiserade planeter, liksom Mars samt venus, bildas en skyddande gränsskikt [2].
Dessutom fullfölja magnetfältet detta möjligt till joner för att flöda ut längs dem lodräta magnetfältslinjerna inom polarområdena, vilket ej är kapabel ske vid omagnetiserade planeter. Beräkningar från atmosfärsförlust till olika magnetiseringar äger demonstrerat för att ett hypotetisk mark utan område runt en magnet där magnetiska krafter verkar skulle artikel något förbättrad skyddad än den verkliga jorden existerar idag.[3]
Sammansättning
[redigera | redigera wikitext]Atmosfärens ursprungliga sammansättning beror främst vid solnebulosans temperatur samt kemiska sammansättning då planeterna bildades samt dem gaser såsom frigörs.
Den ursprungliga atmosfären genomgick ett tillväxt beneath utdragen tidsperiod tillsammans olika parametrar på grund av varenda planet, tillsammans med många skiftande påverkan.
Argon kan exempelvis användas som skyddsgas, och helium i ballongerVenus samt Mars atmosfärer består mestadels från koldioxid tillsammans med mindre delar kväve, argon, syre samt spår från andra gaser.
Jordens atmosfärs sammansättning existerar inom många en effekt från detta liv såsom finns denna plats. Den består från 78,08 % kväve, 20,95 % syre, vattenånga (i medelvärde omkring 0,247 %, National Center for Atmospheric Research), 0,934 % argon, 0,042 % koldioxid samt spår från väte, helium samt andra ädelgaser.[4][5]
Den låga temperaturen hos gasjättarna Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus möjliggör för att dem besitter ett större andel gaser tillsammans med nedsänkt molekylvikt.
Dessa planeter besitter enstaka atmosfär från väte samt helium tillsammans med spår från mer komplexa föreningar.
Två månar besitter enstaka icke försumbar atmosfär: Titan, ett månen mot saturnus samt Triton enstaka satellit mot Neptunus.
Flera ädelgaser, bland annat neon, lyser med starka färger när man leder ström genom demDessa atmosfärer består mot massiv sektion från kväve. Pluto besitter ett atmosfär lik Tritons tillsammans kväve samt metan, då den existerar nära solen. Denna fryser då Pluto kommer längre försvunnen ifrån solen.
Den atmosfäriska sammansättningen hos enstaka exoplanet bestämdes inledande gången tillsammans hjälp från Rymdteleskopet Hubble.
HD 209458 b existerar enstaka gasjätte tillsammans med ett omloppsbana likt ligger nära ett himlakropp inom stjärnbilden Pegasus. Atmosfären besitter ett temperatur vid ovan 1 000 K (700° C) samt förlorar ständigt gas mot den omgivande rymden. Man äger observerat väte, syre, kol samt svavel då atmosfären blåser bort.[6]
Struktur
[redigera | redigera wikitext]Jorden
[redigera | redigera wikitext]Jordens atmosfär består ifrån ytan samt uppåt från atmosfärslager, stratosfären, mesosfären samt termosfären likt även inkluderar jonosfären, exosfären samt magnetosfären.
Detta skikt kallas därför homosfäreninom varenda lager ökar alternativt reducerar temperaturen tillsammans höjden.
Tre fjärdedelar från atmosfären finns inom atmosfärslager samt detta lager existerar vid mellan 17 km (vid ekvatorn) samt 7 km (vid polerna) tjockt. Ozonlagret såsom absorberar enstaka massiv sektion från den ultravioletta strålningen ligger främst inom stratosfären vid mellan 15 samt 35 km's höjd.
Karmanlinjen såsom ligger nära 100 kilometers höjd brukar betraktas såsom gränsen mellan jordens atmosfär samt den yttre rymden. Exosfären kunna dock sträcka sig ifrån 500 mot 10 000 kilometers höjd var den möter planetens magnetosfär.
Andra
[redigera | redigera wikitext]Andra himlakroppar vilket äger enstaka känd atmosfär
I vårt solsystem
[redigera | redigera wikitext]Utanför solsystemet
[redigera | redigera wikitext]Cirkulation
[redigera | redigera wikitext]Atmosfärens cirkulation beror vid värmeskillnader, var konvektion existerar enstaka effektivare värmetransportör än värmestrålning.
Venus och Mars atmosfärer består mestadels av koldioxid med mindre delar kväve, argon, syre samt spår av andra gaservid planeter var den främsta värmekällan existerar strålningen ifrån solen, transporteras värmeöverskottet ifrån tropikerna mot svalare områden. vid planeter var ett större andel från värmen produceras inne inom planeten, såsom Jupiter, sker värmetransporten genom konvektion ifrån den inre delarna mot ytan.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^Björndal Landgren Thyberg, Gunnar Birgitta Mikael (2017). spira biologi 1.
sid. 211. Läst 2 femte månaden i året 2019
- ^Russell, C. T. (1993). ”Planetary magnetospheres”. Reports on Progress in Physics 56 (6): sid. 687-732. doi:10.1088/0034-4885/56/6/001.
- ^Gunell, H.; Maggiolo, R.; Nilsson, H.; Stenberg Wieser, G.; Slapak, R.; Lindkvist, J.; Hamrin, M.; dem Keyser, J. (2018). ”Why an intrinsic magnetic field does not skydda a planet against atmospheric escape”. Astronomy and Astrophysics 614: sid. L3.
doi:10.1051/0004-6361/201832934.
- ^Williams, D. R. (21 månad 2021). ”Earth Fact Sheet”. Över homosfären ligger heterosfären och där är atmosfären skiktad efter atom- och molekylvikten
Nasa. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/earthfact.html. Läst 27 juli 2022.
- ^”Vital signs: Carbon Dioxide”. NASA Climate. juni 2022. https://climate.nasa.gov/vital-signs/carbon-dioxide/. Läst 27 juli 2022.
- ^Weaver, D.; Villard, R. (31 januari 2007). ”Hubble Probes Layer-cake Structure of Alien World's Atmosphere”.
Hubble News Center. http://hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/1991/12/text/. Läst 11 mars 2007.