Fly på en diet av döden

Jag existerar läkare inom tänkesätt.

Som Steven Nadler forklarer i sin artikkel Spinozas Guide to Life and Death, lever ikke en person hvis tanker og handlinger er under veiledning av fornuft, ikke lidenskap, livet sitt med å tenke på døden

Min grundsyn existerar sekulär: gudstro existerar ingenting jag någonsin ägnat mig åt, samt jag besitter ständigt avfärdat dem såsom påstår sig äga kunskap ifall Guds existens alternativt vilja. liksom ateist samt humanist besitter jag grundat min perception ifall vår existens inom rationellt tänkande samt empiriska bevis, samt jag ser döden vilket detta absoluta slutet vid enstaka människas kännedom.

angående våra liv äger ett fras således ligger denna fras hos oss själva.

Samtal angående livets fras, inom varenda fall inom offentliga kontext, förs ofta tillsammans med enstaka medvetenhet ifall den dödsskräck oss samtliga små frukter från växter vid, dock mer sällan inom dödens absoluta att vara nära något.

egen äger jag råkat inom just den, ej särskilt avundsvärda, situationen för att utföra just detta: jag existerar 37 tid samt äger fått känna till för att jag besitter fjärde stadiets lungcancer. Man skulle behärska tänka sig för att enstaka ateistisk livsåskådning ej erbjuder särskilt många för att klamra sig fast nära då döden flåsar ett inom nacken.

fanns hittar ett klentrogen tänkare sin tröst? plats finner hen fras inom existensen hen levt, samt acceptans inför detta vilket komma skall?

Jag besitter inte någonsin känt mig dragen mot detta övernaturliga. tro äger jag vilket sagt inte någonsin sett såsom enstaka källa mot tröst, samt ej heller min nya belägenhet besitter lockat mig för att söka stöd var.

Snarare tyr jag mig mot detta Sokrates sa, för att filosofin utgör processen genom vilken oss accepterar vår dödlighet. för tillfället, då min personlig död ser ut för att anlända därför oväntat tidigt, fråga jag ifall jag besitter kommit tillräckligt långt inom den processen, liksom ju existerar ett högst personlig sådan.

Gemene man ser ofta filosofer såsom dem vilket tar sig an dem stora frågorna – angående döden, existensen samt dess fras – dock jag besitter egentligen inte någonsin sett för att dessa ämnen skulle artikel särskilt angelägna till dem vilket faktiskt arbetar inom filosofin.

vid sin höjd dryftas dem möjligen mellan kolleger ovan enstaka maltdryck, efter konferensen. möjligen existerar detta därför för att filosofer anser detta underförstått för att meningsskapande inom detta fall innebär ett individuell utflykt, liksom ej förmå generaliseras (dock verkar dem flesta filosofer jag känner knappast reflektera ovan meningen tillsammans med sina egna liv heller).

samt ifall ej filosoferna fullfölja detta, vem utför detta då? detta verkar liksom ifall tankarna ifall livets fras helt besitter lämnats åt religionen.

Min bakgrund inom den analytiska filosofin existerar knappast någon rik källa för att ösa ur.

För de som föreställer sig ett liv efter döden innebär begravningen en förberedelse inför nästa steg

Fram mot nyligen fanns var ytterst erhålla tankegångar ifall livets fras, samt dem bidrag mot debatten såsom finns besitter främst fokuserat vid för att dissekera »livets mening«; ansträngningar äger gjorts till för att förbättrad förstå vad vilket menas tillsammans termen »liv« samt på grund av för att anlända mot botten tillsammans med betydelsen från »mening«.

Bertrand Russells påstående, för att »everything fryst vatten vague to a grad you do not realize until you have tried to man it precise«, överför den analytiska filosofins beundransvärda strävan efter klarhet. dock detta existerar knappast mot någon hjälp till den människa vilket försöker utföra upp tillsammans med sitt liv samt acceptera sin förgänglighet.

detta existerar på grund av teoretisk till enstaka lekman för att ta mot sig, samt till andefattigt på grund av för att behärska användas liksom personlig vägledning.

Kanske besitter den kontinentala filosofin mer för att erbjuda: existentialismen framhåller tillvarons subjektivitet, detta önskar yttra essensen inom vilket detta existerar för att finnas mot.

var närmar oss oss en övervägande ifall vad detta existerar oss tilldelar värde – en steg vid vägen mot något slags insikt angående vad liksom utgör en meningsfullt liv.Dock existerar »mening« på grund av existentialisten snarare beskrivande än normativt.

I detta vakuum äger religionerna mer alternativt mindre fått monopol vid normativa förklaringsmodeller ifall existensen samt döden.

fras skapas genom tron, oftast tillsammans med en löfte angående för att undkomma döden helt samt hållet (se mot modell Johannes 11:25 inom Nya testamentet: »Den vilket tror vid mig skall leva ifall han än dör«). Människans behov från tro grundas nog mot massiv sektion inom hennes dödsskräck, samt trösten man förmå hitta inom tron vid en liv efter detta.

Det må artikel hänt, ifall detta ej vore således för att en liv efter döden bevisligen förefaller omöjligt samt dessutom egentligen ej behövs.

Trots bilden av döden som en hotfullhet människan försöker undvika visar andra sidan av myntet att en konfrontation med döden i stället kan vara en livsförändring till det bättre

Döden inom sig bör ju ej fruktas, eftersom den ej utgör någon nämnvärd skillnad ifrån den stora tystnad ur vilken oss enstaka gång föddes. Dessutom borde rimligtvis avsaknaden från en liv efter döden förhöja smaken vid detta liv oss faktiskt äger, samt ett fåtal oss för att ta förbättrad existera vid den tidsperiod oss får.

Skräcken borde därför snarare ligga ner inom för att misshushålla tillsammans med den tiden samt möjligen inom för att ej ett fåtal tillräckligt.

Ateismen ger inga löften vad gäller evigt liv, dock förmå ändå artikel mot viss tröst. Jag äger mot modell ingen emotion från för att jag blivit orättvist påverkad. Jag behöver ej spilla värdefull energi vid för att undra ovan vilket jag besitter gjort på grund av för att förtjäna detta – samt jag äger inga åsikter ifall om någon ytterligare skulle artikel mer förtjänt från min cancer (tja, jag kunna väl anlända vid några stycken, dock detta existerar ej poängen).

Poängen existerar för att ingen äger vållat mig detta – jag råkade bara dra ett nitlott inom mutationslotteriet – samt jag behöver därmed ej ödsla bitterhet vid högre makter.

Det finns en formulering inom engelskan, likt troende gärna upprepar, detta för att »no one fryst vatten an atheist in a foxhole«. Slarvigt översatt: ingen såsom sitter inom ett rävsax existerar ateist.

Vad som händer i hjärnan hos den döende eller hur fenomenet – som kallas för dödsbäddsvisioner – uppstår har forskningen inte kunnat ge svar på, men utländska studier visar att omkring hälften av

detta betyder för att oss icke-troende minsann kommer för att söka tröst inom dem trossystem liksom oss dittills avfärdat den ljus vår lycka vänder. dock angående önsketänkande idag vore sålunda effektivt, skulle jag snarare önska försvunnen min cancer – detta känns mera rakt vid sak. tillsammans med enstaka humanistisk livsåskådning får oss inget evigt liv inom himmelen, dock möjligen tvingar denna oss för att utföra vårt bästa tillsammans med detta enda liv oss äger.

Problemet existerar detta för att enstaka sektion från oss ej får därför utdragen period vilket oss möjligen ägde förväntat oss. möjligen existerar detta helt enkelt humanismens något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör äpple: varsågod, ta en rejält bett.

Plötsligt konfronteras man från existensen vid en helt nytt sätt.

ett från sköterskorna vid min sektion besitter enstaka tatuering vid underarmen, var detta står inom snirkliga bokstäver: »Live life like you will die today, love like you will live forever«. för att leva inom nuet blir betydligt enklare då man vet för att detta möjligen ej finns därför många period kvar.

Människorna oss älskar blir viktigare, materiella angelägenheter mindre angelägna. Visserligen existerar detta ett lyx för att behärska yttra för att valuta blir oviktiga – denna plats inom land var min medicinsk hjälp ej kostar mig särskilt många personligen. Hur såsom helst: valuta blir ganska oviktiga då man ej är kapabel spendera dem. Den insikten utför detta enklare för att erhålla ögonkontakt vid vad likt verkligen existerar viktigt.

För dem flesta människor ter sig nog existensen likt någonting såsom levs vidare samt ej likt ett nedräkning.

dock båda perspektiven behövs. Förr alternativt senare får oss ögonkontakt vid slutet, samt måste då fråga: hur känner jag inför detta jag lämnar på baksidan mig?

Skillnaden inom synen vid livets fras hänger vid ifall man anser för att detta finns sådant likt existerar från värde utanför vår subjektiva perception från värde. inom tro existerar detta vilket tillskrivs värde självklart från enstaka högre kraft.

Därför är den av de viktigaste ritualerna i en människas livslopp, kulturhistoriskt och i vår tid

därför ej inom humanismen. Jag tror personligen ej för att detta existerar någonting från värde utanför vår personlig subjektiva uppfattning: för att tillskriva något värde kräver en värderande subjekt. Däremot förmå detta finnas sådant likt dem flesta människor tillskriver värde – samt detta faktum för att existensen besitter en slut är kapabel hjälpa oss erhålla ögonkontakt vid detta.

För den likt endast lever vidare förmå nog en liv från självupptagenhet samt omedelbara tillfredsställelser verka ganska rimligt, dock detta oss värderar inom ögonblicket ter sig mindre viktigt inom ramen på grund av en enda, ändligt liv.

då oss ser igen existerar den tillfälliga njutningen borta. vad existerar detta likt finns kvar? vad existerar detta likt får oss för att uppleva för att oss levt en rikt, helt liv? vad existerar detta likt består?

Minnen, stunder oss tillbringat tillsammans tillsammans med dem människor oss älskar, möjligen stolthet ovan sådant oss åstadkommit.

detta existerar svårt för att sätta mening vid sådant.

Döden i sig bör ju inte fruktas, eftersom den inte utgör någon nämnvärd skillnad från den stora tystnad ur vilken vi en gång föddes

denna plats vilar något andaktsfullt. detta sägs för att filosofin tar nära var tro blir otillräcklig – möjligen existerar detta denna plats filosofin blir otillräcklig, samt poesin får ta nära. Begreppsmässig noggrannhet från den sort såsom den analytiska filosofin strävar efter måste möjligen lämna ställe åt en tungomål såsom existerar förbättrad anpassat mot detta numinösa, detta ordlösa.

Vilka känslor liksom består lär variera mellan människor, dock såsom jag ser detta, tillsammans min nya, underliga myopi, kommer dessa ifrån dem stunder då oss kommit andra människor nära.

Stunder såsom även lever kvar inom dem oss lämnar efter oss. till enstaka humanist finns detta ändå ett sorts liv efter döden – genom våra vänner, barnen oss sätter mot världen, projekten oss tar oss an, böckerna oss skriver.

Vi lever våra liv genom andra. Medan oss lever ger andra människor våra liv fras genom för att artikel objekt till vår älskade samt tillgiven.

Då oss dör ger oss våra medmänniskors liv fras genom för att gå vidare existera objekt på grund av deras älskade.

Dessutom borde rimligtvis avsaknaden av ett liv efter döden förhöja smaken på det liv vi faktiskt har, och få oss att ta bättre vara på den tid vi får

då oss släpper döden nära, då oss lever tillsammans en slags medvetenhet angående döden, får oss ögonkontakt vid detta såsom består. detta oss värderar högst. Tron vid en liv efter detta, detta önskar yttra ett förnekelse från döden, hindrar denna insikt.

(Översättning: Olivia Olsen)